Varför vill man (iaf jag) ha det man inte kan få?
Varför gör jag alltid så?
När jag vill ha nått så får jag det oftast på ett eller annat vis, men när jag väl har det så vill jag inte ha det längre.
Är det så att man bygger upp förväntningar och tror att nått ska vara jätte bra? Och när det visar sig att det inte är som man hade tänkt sig så blir man besviken och inte vill ha det längre.
Eller är det så att man går och tänker så mkt på det och när man väl får det så har man tröttnat redan?
Varför kan jag aldrig vara nöjd med nått, eller visst är jag nöjd med mkt saker. Men jag vill alltid ha det jag inte kan få.
Har det nått att göra med när man var liten och man inte fick dom där flingorna för det var för mkt socker i dem och de var egentligen inte goda. Men man ville ändå ha dem.


Och Ryanair kan ta sig någonstans!